René Magritte och hans pipor

René Magritte var en belgisk, surrealistisk konstnär som för gemene man framförallt är känd för sin målning av en pipa och citatet ”Ceci n’est pas une pipe”, ”Det här är inte en pipa”. Bakgrunden till detta citat var Magrittes omfattande filosoferande kring att det aldrig går att fånga essensen av ett föremål på bild, hur naturtroget konstnären än återger det: pipan i hans tavla kan aldrig bli en pipa, det är bara bilden av en pipa. Titeln på piptavlan är ”La trahison des images”, det vill säga ungefär ”Bildernas förräderi”.

Som surrealistisk konstnär specialiserade sig Magritte på att avbilda vardagliga föremål på ett naturtroget sätt, men i situationer som är helt oväntade, vilket gör dem surrealistiska. Andra kända motiv av Magritte är män med plommonstop, äpplen och tomma tavelramar.

Magritte föddes i Lessines i Belgien år 1898. Han började ta lektioner i att teckna redan när han var 12 år gammal, och hans första verk är från år 1915. Då målade han fortfarande i en impressionistisk stil. Magritte fick därefter mera formell träning vid Académie Royale des Beaux-Arts i Bryssel, där han studerade i två år, men han fann denna undervisning oinspirerande. Hans egna verk har däremot inspirerat hela konströrelser, och fortsätter att inspirera nya konstnärer till denna dag.

Om du har en familjemedlem som älskar Magrittes konst, och du skulle vilja köpa en poster med ett Magritte-motiv eller något annat Magritte-relaterat åt dem i julklapp, ska du gå in på Kampanjjakt.se. Där hittar du mängder av julklappstips för konstintresserade och för andra, och du kan dessutom köpa dina julklappar till rabatterade priser.

Picasso och hans berömda Guernica

En av 1900-talet viktigaste figurer för konsthistorien är spansk-franske modernisten Pablo Picasso. Hans eftertryck i konstvärlden är enormt. Under sin karriär skapade han mer än 20000 målningar, teckningar och skulpturer med mera. Picasso är en förgrundsgestalt till kubismen vilken som abstrakt konststil anses vara den första. Vidare tillförde han också väsentliga drag i surrealismen. Picasso utgör den moderna konstens symbol. Picasso föddes 1881 och dog 1973. Han har tillägnats tre museer; Musée Picasso i Antibes, Museo Picasso i Barcelona och det mest kända Musée Picasso i Paris.

Det kändaste konstverket av Picasso är målningen Guernica från 1937. Guernica är också namnet på en stad i Baskien som bombades under det spanska inbördeskriget som pågick från 1936 till 1939 . Målningen skildrar denna bombning och är en av de konstverk av Picasso som fängslat flest. Det spanska inbördeskriget var knappast något som gick Picasso omärkt förbi. På grund av det tvingades han leva som flykting i Frankrike under hela fascisttiden. Konstverket Guernica anses vara det mest välarbetade av alla Picassos verk och är definitivt också hans största målning. Den mäter 349 × 776 cm. Första gången den visades för publik var vid en världsutställning 1937 i Paris.

Vincent van Gogh och Stjärnenatt

Nästan lika berömd som Leonardo da Vincis Mona Lisa är Vincent van Goghs målning Stjärnenatt. Som konstnär med sin strävan att intensivt uttrycka känslor kom van Gogh att bli en betydande föregångare till den modernistiska riktningen expressionismen. Han föddes 1853 i en by i södra Nederländerna och växte upp i en prästgård. Himlar och sädesfält med häftiga virvlar är ofta förekommande i van Goghs målningar. Så även i Stjärnenatt i vilken natthimlen, fälten och kullarna virvlar i kapp.

Stjärnenatt kom liksom ett flertal andra verk av van Gogh kom till under hans vistelse på ett nervhem i Saint Rémy, som han i maj 1889 på egen begäran togs in på. Året därpå sköt han sig själv till döds. Sedan 1941 finns Stjärnenatt att skåda på Museum of Modern Art, MoMA, på Manhattan i New York. En stor del av hans övriga livsverk finns på Van Gogh- museet i Amsterdam.

Leonardo da Vinci

En av världens berömdaste konstnärer genom historien är Leonardo da Vinci. Han verkade som en av de mest betydelsefulla under renässansperioden och hans målningar Mona Lisa och Nattvarden är båda listade bland världens mest berömda konstverk. Mona Lisa skapades i Florens troligtvis mellan åren 1503 och 1506. Det som fascinerat människor som mest med målningen är Mona-Lisas leende som da Vinci, enligt källor från Illustrerad Vetenskap tros ha använt upp till fyrtio olika, tunna lager fingerfärg för att framställa. I Mona Lisa är övergångarna mellan skugga och ljus mjuka vilket kommer av att da Vinci använde en egen teknik, sfumato, som gjorde konturer diffusare.

Nattvarden är ett tidigare verk än Mona Lisa och utfördes mellan 1495 och 1498 i ett kloster i Milano. Målningen föreställer Jesu sista måltid och är en illusorisk förlängning av den matsal i klostret som da Vinci skapade målningen i. Ett ännu tidigare konstverk av da Vinci som är välkänt världen över är teckningen Den vitruvianske mannen från 1492 som föreställer en naken mansfigur vars kropp är framställd i två ovanpå varandra lagda positioner.

Da Vinci föddes 1452 som oäkta son till en ung bondkvinna och en notarie i Vinci.

Michelangelo och takmålningarna i det sixtinska kapellet

För turister i Italiens huvudstad brukar Vatikanstaten och sixtinska kapellet vara en populär sevärdhet. Det sixtinska kapellet är välkänt inte bara för att vara påvens privata kapell utan också för att dess tak inuti är utsmyckat med målningar av den store renässanskonstnären Michelangelo. Takmålningarna utgörs av scener ur skapelsehistorien och bland dem finns Adams skapelse som är listat som en av världens mest berömda konstverk. Adams skapelse gestaltar hur Adam får liv av Gud. Takmålningarna är framställda genom så kallad freskmetod vilket innebar att måleriet, med en sorts vattenblandad pulverfärg, utfördes direkt på kalkputsen. Michelangelo lyckades utföra arbetet med enbart viss teknisk assistans.

Våren 1508 påbörjade Michelangelo det väldiga arbetet med takmålningarna som kom att bli det mest omfattande kända måleriverket genom tiderna. 1511 slutförde han det och målningarna satte djupt intryck såväl på påven som på andra stora konstnärer. Förutom på grund av dess omfattning så på grund av den livfulla gestaltningsstilen som karaktäriserade dem.

Som konstnär hör Michelangelo till en av högrenässansens främsta. Själv betraktade han sig i första hand som skulptör. Statyn David är en annan av hans mest berömda verk och den finns att se på Accademia Museum i Florens.

Futurismen, expressionismen och surrealismen

Modernismen kan förstås som en övergripande benämning på ett antal olika normbrytande riktningar varav futurismen, expressionismen och surrealismen utgör en del.

Den radikala futurismen uppstod i och med att Filippo Tommaso Marinetti publicerade det första futuristiska manifestet 1909 i en av dåtidens ledande franska morgontidningar Le Figaro. Detta manifest innebar en öppen krigsförklaring mot traditionalismen. Inom den futuristiska riktningen hyllade man maskinen och det industriella samtidigt som man i aggressiva ordalag förkastade det förgångna. Inom konsten blev rörelse och hastighet viktiga motiv liksom industrialiserade stadsmiljöer. Ett försök att framställa rörelse och ett av futurismens mer kända konstverk är skulpturen Kontinuitetens former i rummet skapad av Umberto Boccioni (1882-1916).

För den expressionistiska konstinriktningen var den norske konstnären Edvard Munch (1863-1944) en viktig inspirationskälla. Expressionistisk konst går ut på att starkt och direkt uttrycka det inre. Att framställa det subjektiva framför det objektiva. Karaktäristiskt för Munchs målningar är motiv som utgörs av olika, ofta obalanserade sinnestillstånd. Skriet, som gestaltar fasa och förtvivlan, är det mest kända av hans konstverk.

Liksom expressionismen eftersträvade surrealismen ett direkt, ocensurerat uttryck av det subjektiva. Om den expressionistiska konsten var mer inriktad på att ge uttryck för starka känslor var surrealismen mer inriktad på människans undermedvetna såsom drömmar och fantasier. Som ideologi stod surrealismen i anknytning till Freuds psykoanalys och ville befria människans inre från överjaget som var format av samhället. Inom den surrealistiska bildkonsten eftersträvade man att gestalta drömmar i förening med verklighet och det undermedvetna i förening med det medvetna. En av den surrealistiska riktningens konstnärer är spanske Salvador Dali (1904-1989). Förvridna former var typiskt motiv för Dali. Genom dessa skapade han målningar som var realistiska på ett sätt och overkliga som i en dröm på ett annat. Ett av Dalis mest kända konstverk är “Minnets envishet” som föreställer klockor som smälter.

Konst i vidare och snävare mening

När ordet konst används i allmänna ordalag och utan precisering brukar det avse enbart bildkonst, arkitektur och/eller konsthantverk men beteckningen står konst i grund och botten för ‘färdighet’ eller ‘kunnande’. I Nationalencyklopedin beskrivs konst också som en ‘kulturyttring som dels kräver särskilda kunskaper och förmågor för att kunna utföras och dels en personlig behärskning samt situations- och avsiktsanpassning till att bruka kulturyttringen med’.

Det finns alltså inte bara en definition av konst utan flera och ämnet har varit omstritt. Det har bland annat alltid varit svårt att avskilja god konst från icke god konst och på samma sätt har det varit svårt att avskilja konst överlag från sådant som icke är konst. Det har helt enkelt inte funnits några entydiga bestämmelser om vilka egenskaper som kännetecknar ‘riktig’ konst. Något som många dock verkar eniga om är att för det som räknas som konst måste det funnits en viss konstnärlig avsikt hos upphovsmannen.

En annan enighet i fråga om vad som kan räknas som konst tycks vara att det inte ska ha någon praktisk funktion utan enbart betraktas för sin egen skull utifrån sina former och färger, ljus och skugga. I det västerländska nutidssamhället skiljer man ju en konstnär från en hantverkare. Men så har det inte alltid varit. I antikens Grekland användes ordet tekne som i likhet med svenskans teknik betecknade alla former av kunnande och skicklighet och även innefattade konstbegreppet i dess snävare innebörd. Ordet politik har sin grundbetydelse i tekne och står ungefär för samhällskonst. Åtskillnaden mellan praktiska färdigheter och teoretiska kunskaper ansågs mer relevant vari konst hörde till det praktiska. Uppfattningen att sinnesupplevelsen av att betrakta ett konstverk är ett mål enbart i sig själv härstammar från Immanuel Kants (1724-1804) lära om det ointresserade välbehaget med vilken han blev först med att lyfta fram den rent estetiska aspekten av konst.

Under romantiken kom originalitet att anses viktigt för konst och utgöra ett kriterium. Under modern tid har det dock blivit allt vanligare att anse det som varken önskvärt eller möjligt att definiera all konst utifrån vissa uppställda kriterier. Ett elitistiskt perspektiv vad som ska få räknas som konst och inte har också varit relativt utspritt och innebär att vad som är konst ska avgöras av konsteliten och rent konkret de som befinner sig inom den institutionella konstvärlden. Detta perspektiv har varit långt ifrån okritiserat.

Bildkonstens historia; från antiken till modernismen

Under antiken utvecklades det illusionistiska tänkandet. Man började eftersträva att representera den fysiska verkligheten så precist som möjligt. Konsten blev därmed mer realistiskt inriktad, inte minst ifråga om människogestaltningarna, och började präglas av mer perspektiv och djup gentemot de tidigare tvådimensionella avbildningarna. Skulpturer var populära och tidens målningar utgjordes bland annat av väggmålningar i jordnära färger. En del av antikens konst finns bevarat än idag. Till exempel väggmålningarna i Pompeji.

Den medeltida bildkonsten

Under medeltiden tillkom i de europeiska kyrkorna, färgstarka, omfattande och enhetliga kalkmålerier på väggarna. Så småningom växte också det praktfulla glasmåleriet fram vilket hade sin storhetstid under 1200-talet. I medeltidens konst intog bokmåleriet en särskild plats. Bokmåleri förekom sedan tidigare men under medeltiden fick det sin blomstringsperiod. Man illustrerade Bibeln, profana krönikor och versböcker och med diverse bisarra figurer utsmyckade man inte sällan marginalerna på boksidor. Realistisk konst var inte längre så populärt.

Renässansen och realismens konst

Begreppet realism står inom bildkonsten för tendensen att framställa sannolika och ofta vardagliga sammanhang och förhållanden utan ändring eller idealisering. Under renässansen återupptog man från antiken det realistiska uttryckssättet som ideal och den illusionistiska bildkonsten togs till nya nivåer. Skillnaden mellan renässansen och realismen i fråga om bildkonsten var graden av idealisering i konstverken. Under den realistiska perioden var intresset i högre grad riktat mot det vardagliga medan man renässansen föredrog det upphöjda. Under renässansperioden kom tavelmåleriet att inta den centrala roll som den till våra dagar ännu har och porträtt som efter antiken blev ovanligare kom från och med 1600-talet att utgöra den dominerande genren. Konstverk med tydlig prägling av denna period är till exempel Johannes Vermeers Flicka med pärlörhänge.

Bildkonsten under romantiken

Under romantiken kom konstnären att inta en mer central roll och blev mer intressant än sina verk. Man skulle vara unik och konsten skulle användas för att uttrycka sig själv. Samtidigt kan romantiken överlag ses som en period då man sökte det primitiva och oförstörda. Vild natur och otyglade emotioner var typiska teman. I bildkonsten kunde detta bland annat komma till uttryck i kraftigt subjektiva, dynamiska och färgstarka målningar av till exempel dramatiska skeenden eller landskap. Ibland gestaltades motiv från litteraturen utifrån konstnärens egen fantasi. Ett konstverk som kan anses typiskt romantiskt är John Everett Millais’ målning Ofelia. Motivet föreställer Ofelia från Shakespeares Hamlet som drunknat i vattnet och ligger och flyter omgiven av vilda blommor.

Modernistisk bildkonst

Under modernismen var syftet att ifrågasätta de gamla traditionella konventionerna inom såväl konst som andra områden i samhället. Man ville skapa nytt och bryta med det förgångna. I bildkonsten kom detta till uttryck bland annat genom svårtolkade målningar. Man bröt mot det realistiska idealet. Det ansågs inte nödvändigt att betraktaren förstod sig på konstverket eller över huvud taget såg vad konstverkets motiv skulle föreställa. Kubismen är en gren inom modernismen och som kan anses vara den mest revolterande gentemot realistisk konst och Pablo Picasso ett typexempel på en av kubismens stora konstnärer.