Vem har egentligen rätt att kalla sig konstnär? Föds man till det eller blir man det för att man har gått rätt utbildningar? Svaret beror förstås på vem man frågar.

Bakgrund

Hos många ursprungsfolk, som exempelvis inuiter och aboriginer, finns rika traditioner av att uttrycka sig i bild. Det är en naturligt integrerad del av dessa kulturer, en kunskap förmedlad från generation till generation, och inget som man gått i skolan för att lära sig. Likaså har det funnits många patienter med psykiska diagnoser som använder konsten som en del av sin terapi. Dessa personer betraktas av tradition inte heller som “riktiga” konstnärer. I motsats till etablerade målare som Van Gogh eller Carl Fredrik Hill som utvecklade psykisk ohälsa senare i sina liv.

Jean Dubuffet

För att fånga upp den här konsten, skapad utanför finkulturella konstkretsar och utanför akademierna, myntade den franske konstnären Jean Dubuffet uttrycket L’art brut (“den råa konsten”). På engelska brukar man tala om outsider art medan på svenska har uttrycket särlingskonst etablerats. Dubuffet gick själv på konstskola under ett halvår men hoppade av och studerade därefter på egen hand. Resor till länder som Algeriet och Brasilien influerade hans stil i en mer rå, primitiv riktning. Tillsammans med vänner som surrealisten André Breton började Dubuffet samla på liknande konst, vilket la grunden till muséet Collection de l’art brut i Lausanne.

Adolf Wölfli

Den kanske mest kände företrädaren för art brut är schweizaren Adolf Wölfli. Han drabbades tidigt av schizofreni och vistades trettiofem år på mentalsjukhus, till sin död. Wölfli producerade enorma mängder teckningar och målningar, ofta med väldigt intrikata mönster. En av hans läkare dokumenterade fallet Wölfli i en bok vilket ledde till att han fick omvärldens uppmärksamhet. Många av hans verk återfinns i Dubuffets samling i Lausanne.

En större svensk publik fick upp ögonen för art brut i och med utställningen Solitärer som våren 2000 visades på Waldemarsudde och Malmö Konstmuseum. Samlingen som då turnerade inkluderade verk av såväl Wölfli som många andra särlingar vars liv präglades av utanförskap.