När ordet konst används i allmänna ordalag och utan precisering brukar det avse enbart bildkonst, arkitektur och/eller konsthantverk men beteckningen står konst i grund och botten för ‘färdighet’ eller ‘kunnande’. I Nationalencyklopedin beskrivs konst också som en ‘kulturyttring som dels kräver särskilda kunskaper och förmågor för att kunna utföras och dels en personlig behärskning samt situations- och avsiktsanpassning till att bruka kulturyttringen med’.
Det finns alltså inte bara en definition av konst utan flera och ämnet har varit omstritt. Det har bland annat alltid varit svårt att avskilja god konst från icke god konst och på samma sätt har det varit svårt att avskilja konst överlag från sådant som icke är konst. Det har helt enkelt inte funnits några entydiga bestämmelser om vilka egenskaper som kännetecknar ‘riktig’ konst. Något som många dock verkar eniga om är att för det som räknas som konst måste det funnits en viss konstnärlig avsikt hos upphovsmannen.
En annan enighet i fråga om vad som kan räknas som konst tycks vara att det inte ska ha någon praktisk funktion utan enbart betraktas för sin egen skull utifrån sina former och färger, ljus och skugga. I det västerländska nutidssamhället skiljer man ju en konstnär från en hantverkare. Men så har det inte alltid varit. I antikens Grekland användes ordet tekne som i likhet med svenskans teknik betecknade alla former av kunnande och skicklighet och även innefattade konstbegreppet i dess snävare innebörd. Ordet politik har sin grundbetydelse i tekne och står ungefär för samhällskonst. Åtskillnaden mellan praktiska färdigheter och teoretiska kunskaper ansågs mer relevant vari konst hörde till det praktiska. Uppfattningen att sinnesupplevelsen av att betrakta ett konstverk är ett mål enbart i sig själv härstammar från Immanuel Kants (1724-1804) lära om det ointresserade välbehaget med vilken han blev först med att lyfta fram den rent estetiska aspekten av konst.
Under romantiken kom originalitet att anses viktigt för konst och utgöra ett kriterium. Under modern tid har det dock blivit allt vanligare att anse det som varken önskvärt eller möjligt att definiera all konst utifrån vissa uppställda kriterier. Ett elitistiskt perspektiv vad som ska få räknas som konst och inte har också varit relativt utspritt och innebär att vad som är konst ska avgöras av konsteliten och rent konkret de som befinner sig inom den institutionella konstvärlden. Detta perspektiv har varit långt ifrån okritiserat.