För att beställa tidigare nummer kontakta någon av de f.d. redaktörerna.
Geist ges inte längre ut
tor 19 aug 2010Geist i terapi
tor 17 sep 2009Tid: Onsdag 23 september kl. 18-21 Plats: Studion, Moderna Museet, Stockholm I Studion offentliggör Geist den gruppterapi som tidskriftens redaktion (Fredrik Ehlin, Andjeas Ejiksson och Oscar Mangione) genomgått under ledning av Johanna Skobe, gestaltterapeut och skådespelare. När Geist tillsammans med sin terapeut intar Studion är det med ännu ett sökande efter en expansiv blandform. Scenen är inte längre tidskriften utan Studion som terapeutisk scen och det ställer andra villkor på redaktionen. Vad som kommer att spelas upp – om det alls kommer att spelas – måste vara utkomsten av denna terapi som på ett eller annat sätt fortsätter på scen. Kanske kan det ses som ett försök att inom en arbetsgemenskap skapa ordning bland privata, offentliga, publicistiska och konstnärliga problem. Kanske handlar det först och främst om en tidning som går i terapi, som söker eller inte söker sin subjektivitet och som i denna rörelse stöter på just de klyvningar som det konstärliga projektet Geist försöker att glida undan eller förskjuta: klyvningar mellan privat och offentligt, mellan subjektivitet och gemenskap. På soarén den 23 september, kl. 18-21, måste Geists framträdande innebära ett försök till kamp, uppgörelse eller terapi med sig själv – både som gest och kritiskt innehåll. Mellan raderna eller replikerna kommer säkert ett och annat sägas om kulturtidskriftens roll i samtiden och spänningen mellan konstnärlig och kritisk praktik, men vad som kommer att sägas, hur det sägs och vad som över huvud taget kommer att ske på scen, det återstår att se. Klicka här om du vill se evenemanget.
Kritik som teater
mån 17 aug 2009Sinziana Ravini skriver om Role Critique i Method Quarterly i Voice Over och litet om Geist on scene (nummer 15-16 del 2).
Det är inte varje dag man läser en teoretisk text som är både rolig, bombastisk, självkritisk och till på köpet kollektivt skriven. En text som inte försöker haka på en filosofisk trend och som dessutom skulle kunna mäta sig med modernismens kollektiva manifest.
Jag talar om texten ”Role Critique” av tidskriften Geists redaktion i publikationen Voice Over. Texten är en perfekt motpol till alla undergångsprofetior som florerat kring konstkritiken de senaste åren. Visst bör konstkritiken liksom all annan kritik hamna i kris med jämna mellanrum, men sen måste man komma vidare, peka ut en möjlig riktning och våga följa den.
Det är precis denna exodus ur kritikens så kallade kris jag tycker mig skönja när jag läser Fredrik Ehlins, Andjeas Ejikssons och Oscar Mangiones kritik av den egna kritiken.
Läs hela artikeln här.
Texten tar ett allt större utrymme i konsten
tor 28 maj 2009Geists omnämns i en artikel i Aftonbladet, publicerad den 27 mars 2009. Frans Josef Petersson ser hur texten tar ett allt större utrymme i konsten.
»Och visst förväntas dagens konstnärer att vara konceptkonstnärer i denna mening: på en gång entreprenörer som inmutar en marknad för sin egen utkomst och kritiker som legitimerar det egna arbetets estetiska värde. Konceptkonsten är oundviklig, och just därför är det värt att åter aktualisera dess kritiska förhållningssätt till det skrivna ordet och dess ambition att ta kontroll över de texter som kringgärdar det konstnärliga arbetet.
På senare år har det dykt upp en rad tidskrifter med inriktning på experimentellt skrivande och ”artists’ writing”: F R David i Holland, The Happy Hypocrite i England, Metronome och det associerade förlaget Metronome Press i Frankrike. I Sverige finns den teoretiskt belästa och formellt uppslagsrika publikationen Geist. Även om det i dag inte finns någon gemensam monolitisk, fiende att ta avstånd ifrån, kan man se dessa initiativ som svar på en allt mer urholkad kritisk terminologi. För var inte postmodernismen framförallt en förändring i sättet att tala och skriva om konst? I så fall är det också kritiken i vid mening – de ord som även konstnärer använder för att beskriva sin praktik – som är problemet.
Hur som helst är det lätt att förutse ett växande intresse för fältet mellan teori, textbaserad konst och litteratur. Men det nya låter sig endast identifieras utifrån kunskap om det gamla. Behovet av experimentella former står med andra ord i direkt relation till behovet av arkiv som rymmer det som redan gjorts. Problemet är att konsten i stor utsträckning saknar sådant som varit självklart inom litteraturen: nytryck av svårtillgängliga klassiker, översättningar av nya arbeten och, i stort, en etablerad uppfattning om att texter är något man faktiskt läser. Och läser igen.»
Läs hela artikeln här.
Långt bort från det offentliga samtalet
mån 3 nov 2008Geists metodnummer omnämns i en artikel i Aftonbladet, publicerad den 29 oktober 2008. Sinziana Ravini skriver om konstnärlig forskning, Våga visa ansiktet.
»Däremot verkar det råda stor konsensus kring vilken sorts konstsyn som premieras: den dokumentaristiska, antropologiska konsten som vältrar sig i misärbilder och historier om den Andre. Etiken och moralen bakom exotiska skildringar av både lyxiga gated comunities och segregerade förorter förklaras av Mike Bode och Staffan Schmidt som ”rätten till självbestämmande”. Under kamerans blick är vi alla lika tycks de vilja säga.
I tidskriften Geists förra nummer, till vilket redaktionen erbjöd en rad players från den svenska konstvärldens alla hörn att uttala sig om konstnärlig forskning och metodologi, får sådana naiva utsagor hårda slag på fingrarna. Om Art Monitor-serien fungerar som en grekisk agora, fungerar Geistnumret som en redaktionell rättegång. Ingen kommer undan redaktörernas sylvassa kommentarer i slutet av numret, inte ens de intressantaste inslagen som blandar fakta och fiktion i sökandet efter ett alternativt sanningsbegrepp. Tyvärr befinner sig både Geist och Art Monitor långt bort från det offentliga samtalet.»
Läs hela artikeln här.
Geist on scene
MQ no ONE
Geist on speed
Method
Opening the open
Kosmos
8½